en lyckad helg

När Pains of being pure at heart intog Debaser Slussens scen i fredags och lät gitarren mala genom låt efter låt så kunde jag, liksom många andra inte annat än att dansa frenetiskt.
(För mig undantaget de tillfällen då jag fotade för att föreviga ögonblicket).
Det var rätt, de var alldeles lagom coola och jag förstår Emanuel som köpte tröjan efteråt, även om jag själv nöjde mig med en gratis pin.

Under dagen därefter hade jag lite åldersnoja och undrade hur godhjärtade vakterna på Debaser Medis skulle vara tidigt en lördag kväll.
Jag slängde tillsist iväg ett meddelande om under 20 lista, även om jag når den gyllene åldern inom tre veckor.
Ingen plats fans men som tur var kom jag in, kanske var det den fånigt korta tiden som blidkade min vän vakten.
Guldkornet för kvällen givetvis The Embassy vars låtar de senaste åren spelats varma, tyvärr inte i skivform utan som filer på min dator. Spelningen var himmelsk och långt bättre än den på årets Popaganda (då ljudvolymen var alldeles för låg).
I övrigt spelade ett relativt nytt dj team, Martina och Evelina skivor i baren. De har tidigare spelat på Another Sunny Day (en måndagsklubb på Suger Bar).
Den tredje huvudattraktionen var ”Disco Danne”, som jag hört mycket om då han gjorde ett stort intryck på vissa under årets Way Out West. Jag hade gärna sett att han hade något lila på sig och inledde med repliken ”Jag heter Danne och ska spela lite disco för er!”..

Efter söndagens sömniga morgon avslutades helgen med att se Brideshead Revisited I Victoriabiografen på söder. Jag borde inte tala högt om att jag aldrig sett serien, men så är dessvärre fallet. Så jag stördes alltså inte av funderingar kring hur lik eller olik filmen är serien, ändå uppfattade jag hur man stundom rusade igenom händelseförlopp som jag gärna sett fler detaljer i.
Historien och filmen i sig var i övrigt fin och bra skildrad, jag hade lite svårt för syskonen Flytes far och hans kvinna. Men i övrigt tror jag att de stora krockarna kommer då jag ser serien.