Köpenhamn och andra trevliga foton

http://www.flickr.com/photos/vacationforever/

*

När jag såg morgontidningen idag tappade jag hoppet. Jag har gått och väntat och velat att de 1 miljon Iranska kvinnor som skrivit på protestlistan mot sharialagar och andra kvinnoförtryckande lagar i landet äntligen skulle få sin upprättelse.
Men så blev det inte, den reformvänlige kandidaten blev nedröstad, det spekuleras om valfusk. Mahmoud Ahmadinejad sitter kvar på presidentposten.
Så nu är utgången befäst och de kanske främsta kvinnosakskämparna av idag hamnar troligtvis i fängelse, där redan många av samma åsikter sitter.
Det är en sorgens dag för jämställdheten.

*

Jag fällde upp paraplyet mot vind och regn, en doft av sniglar och våta löv mötte mig när jag skyndade fram. Ett litet gäng framför mig hjälptes åt att bära på en kvinnlig Barbara docka, jag tänkte att det säkert rörde sig om ett konstprojekt. En av dem rökte frenetiskt och var hårdhänt med dockan. Jag följde hennes spår av läppstiftsfärgade fimpar. Det fick mig att minnas en vän som jag tappat kontakten med.

*

Ikväll har jag soldyrkat på balkongen, lyssnat på surrande humlor, fjärillsvingeslag och fågelsång.

Jag drömmer om Pet Shop Boys i Berlin, Morrisey i Göteborg och i övrigt en sommar lika fin som den förra.

Och så blåbärspaj och att somna i din famn.

Såklart.















Jag såg att Kungsträdgårdens träd har fått knoppar!

*

Vad ska jag säga. Jag peppar inför ikväll, elenette har releasfest på Suger Bar, jag har ett extremt nostalgiskt band till Suger Bar. Det kommer bli trevligt!

Att redigera film i timmar börjar gå mig på nerverna, jag vill ut och filma mer istället för att sitta instängd i en källarlokal. Utan fönster, utan sol, utan sällskap.

(Hejdå Anna.)

*

Jag har egentligen massvis att skriva om, recensioner av filmerna på tempo festivalen t ex. Men istället ska jag bara nämna att det är exceptionellt bra spelningar på Debaser Slussen ikväll. Bl a Foscas sista Stockholmsspelning, och utöver det Days och Champagne Riot. Det kan inte bli mycket bättre än så!

8 mars

Jag vaknade i rätt stämning, klippte av mig håret idag och snart är det dags för en omgång abf föreläsningar och vidare till barrikaderna!

*

Jag blir så glad av att lyssna på radioprogrammet som jag ska redovisa imorgon, även om jag fått banta ned det otroligt mycket och trycka ihop små delar av alla intervjuer, så osar min brända skiva av analyser, förståelse och kampvilja!
Yey, jag har hamnat mitt i tredje vågen!

Blir spännande att se hur det här tas emot av mina kursare.

*

Jag har sen högerns förslag om utveckling av kärnkraften tänkt skriva om hur illa jag tycker att det är. Det finns fortfarande ingen säker slutförvaring, för man vet inte ens hur jorden kommer se ut, hur landplattorna har flyttats fram tills att avfallet är ofarligt igen. Sen måste jag nämna att utvinningen av uran inte är speciellt bra för miljön.
Dessutom finns en ökad risk för barn leukemi i områden runt kärnkraftverk, och snart får vi också veta om detsamma även gäller cancer. Något som jag också tycker är obehagligt är att Sverige då representerar en linje, och kan inspirera andra länder att också välja den vägen.


När jag ändå är inne på nygamla nyheter vill jag också nämna polisen i Malmö. Jag tycker att det är fruktansvärt att människor med sådan inställning till ungdomar ska ha minsta chans att få den maktposition som det innebär att vara polis. Det är också sorgligt att åtalet lagts ner, trots rasistiska uttalanden och hot om överdimensionerat våld. Det känns så himla typiskt och jag tror inte att det här kommer att gynna den bild som många redan har av polisen.

*

Idag har kvinnor ofta en fot i varje läger, vi har tagit oss ut i arbetslivet, men kan inte lämna hemmet. Många kvinnor jobbar deltid och de flesta uppger som skäl att det är så mycket att göra i hemmet och med barnen, därför kan de inte satsa på en karriär.
Jag kan undra varför statistiken fortfarande visar en så ojämställd bild av hemmamiljön, som uppenbarligen blir en del av roten i ojämställdheten även på arbetsmarknaden (i och med att många kvinnor inte orkar jobba heltid).
Var är männen? Var finns männen som kräver sin plats i hemmet, sin föräldraledighet, sin varannan dag att hämta från dagis eller köra till barnens fritidsaktiviteter, eller diska? Var finns de uteslutande killgrupperna som diskuterar mansrollens ramar och svårigheter? Var finns han som sänker sin lön om inte den kvinnliga arbetskollegan får en högre och jämställd lön? Var finns han som jobbar halvtid för att kunna ta hand om barnen?

Vi kommer kanske inte så mycket längre om inte killar och män hoppar på tåget mot förändring, för det blir en så stor press på tjejerna och kvinnorna att ta allt ansvar för jämställdheten annars.

*

*

Det är som att du lagar pasta till mig på morgonen när jag behöver en matlåda. Och jag vet inte hur man skulle kunna vara olycklig i den här världen längre.

plattor

Jag har lånat ett gäng skivor av Emanuel och måste nämna Hans Appelqvists experimentella popskiva "Bremort", alla låtar vävs samman till en och den utspelas på olika platser på en liten fiktiv karta som man får med i fodralet! Staden Bremort. Kul idé!
Jonathan Johanssons "En hand i himlen" är ändå den jag tycker mest om i skivhögen, mycket fin och jag är lite rädd att lyssna sönder den på bara några dagar, hoppas den håller för många lyssningar.
I musikväg så kan jag passa på att nämna att Twig haft mycket för sig innan jul i år; http://www.myspace.com/twigsweden
Själv har jag den lilla cloudberry julsamlingen som "Antoinettes christmas wedding" finns med!



Jag spenderar dagen med att packa och imorgon bär det av till Örebro!

uteslutande grupper

I feministiska grupper där enbart tjejer talar med varandra eller lär sig självförsvar finns större möjlighet att prata om vardagsrädsla, det vill säga hur vi hanterar rädslan för våldtäkt (går omväg, har ett nummer inslaget på mobilen, nycklar beredda i fickan, tar stadiga steg). Det är något många tjejer har gemensamt, inte alltid hur vi hanterar det utan att vi gör det. Det kan också kännas lättare att prata om hur det är att bli kallad förnedrande ord kopplade till kön och sexuellitet. Eller prata om hur det är att känna sig som ett objekt, om hur man kan hantera en situation när någon raggar för mycket, stirrar i ens urringning, tar en på rumpan, eller tittar upp och ned längs ens kropp, börjar runka mitt emot en på tunnelbanan mm.
Jag är ledsen att det är så, men det är saker som man inte pratar om, som är känsliga, känns pinsamma och något som många tjejer ständigt tvingas hantera i sin vardag. Att grupper ibland bara riktar sig till tjejer handlar om att vi har olika erfarenheter av könshierarkin, man kan samlas i andra grupper också för att tala om gemensamma erfarenheter, såsom t ex hbt grupper, samlas kring klasskamp eller antirasism. Det kan vara lättare att prata om svåra saker med personer som kan känna igen sig.
Att vi som tjejer och killar kan ha olika erfarenheter handlar INTE om att vi är olika som personer, det handlar om att vi blir behandlade olika i situationer och att vi har olika förväntningar riktade mot oss hela livet. Det gör i sin tur att vi tacklas med olika svårigheter, rollerna som könen har fått är smala men kan varierar och är föränderliga! Jag menar inte att alla av samma kön upplever precis samma situationer, då förtryck av kvinnor också sammanfaller med andra förtryck såsom; etnicitet, klass, sexualitet osv. Men det finns ofta beröringspunkter, saker som känns igen och ger en bild av hur förtrycket fungerar. Också killar kan ha gemensamma erfarenheter som är skapta av hiearkiska mönster och könsroller i samhället.
Jag vill säga att det är viktigt att prata om vad vi går igenom, det är viktigt att se hur hotbilden mot killar och hotbilden mot tjejer kan skilja sig åt, om vi pratar självförsvar. Att vi kan behöva försvara oss på olika sätt, för vi hamnar inte alltid i samma situation.

nyår

Jag har funderat idag, hela dagen och insåg nu varför jag är så ledsen över det, varför jag tog så illa vid mig.

Det var i sjätte klass och jag hade börjat formulera mig, jag hade börjat se min ständigt så smala roll som jag förväntades spela som tjej, när jag klev utanför gränserna blev det så tydligt för andra och de reagerade starkt, jag fick ofta skuldkänslor och förstod inte alltid var jag gjort fel.
Jag lärde mig inte lika snabbt som de andra helt enkelt, reglerna, jag ville vara tomte när alla tjejer "ville" vara lucia.
Jag var mer högljudd, tog mer plats än jag förväntades, inte mer plats än vissa killar, men de förväntades vara så och därför blev det mer okej för dem.
Jag tittade tillbaka nu i sexan och såg mönstren, jag var ivrig och ville prata om mina insikter.
Men så fanns han som trackade oss på gympan, som fick mig att sluta gilla fotboll även om jag gått på sommarläger, det var han som kallade mig flata och ofta fnös eller pratade i munnen på mig och andra.
Han, låt mig kalla honom den fördjävligt översittiga killen. När jag pratade om det som fortfarande är viktigast för mig, feminismen, för den har gett mig alla mina rättigheter. När jag tog mod till mig, då hånade han, avbröt och spottade ur sig ordet som om det var skräp. ”Åh, en feminist”, ”kan inte säga så ojoj vi har en feminist här”, "lilla feministen vill säga något" eller bara ordet med efterklangen.

Jag formulerade mig inte igen.

På länge.


Hur säger man, flashback.