jul

Det blev trots allt en vit jul i Oxelösund, hos släktingarna. Det är tur att jag har en smart juriststuderande kusin som liksom jag upprörs över hur lite etik och moral de får lära sig i hans utbildning, ”ja det finns ju inte i själva utbildningen, ifall man inte väljer en tillvalskurs”. Yeeey, det är ni som ska styra rättssystemet in i framtiden.
Min morfar roade sig mest med tanken på ifall Jesus var en kvinna. Resonemanget blev dock lite väl platt, han menade att Jesus har så ”kvinnliga egenskaper” att det skulle vara rimligt av den anledningen. Ja, för vi vet ju alla att män inte kan vara omtänksamma, givmilda, känsliga?
Jag vill nämna att berättelsen om tjuren Ferdinand är en stor ny julfavorit för mig och jag insåg att det också är en sån skildring som saknas i Pittstim.

Förövrigt spelar jag en av mina julklappar i skivspelaren hela tiden, en mini julskiva från Cloudberry, Last train to christmas! Fin.

dan före dopparedan

Imorgon är det självaste julafton, jag har sedan länge pyntat, bakat och insupit julstämningen i skenet av levande ljus och till tonerna av julsånger.
Nykterhetsrörelsen krävde en vit jul i år, det ser mörkt ut på den fronten. I tidningen läste jag även att den bästa presenten till pappa är ett presentkort på däckbyte, och till mamma är det ett presentkort på att laga middagen en kväll.
Till pappa kan du också ge en skidresa, medan mamma då kan få rida på en häst, en islandshäst.

God Jul 2008!
(Leve kärnfamiljen och könsrollerna!)

*

Lilla Mamma låt mig försvara min integritet, min kropp, mitt jag. Låt mig slippa att bli ett objekt och därtill stum. Det första är vad andra gör mig till och därför krävs ett försvar, jag kan inte välja hur andra ser mig, vilka friheter andra tar sig.
Så hur kan du vilja att jag ska vara tyst, ta emot, bli en nickedocka. Det är att ta bort allt det som är mitt hopp och min frihet och mitt jag.

kampvilja

Här kommer en boklista, det här är några bra böcker jag läst på senaste tiden:

Främst rekommenderar jag Moa Elf Karléns och Johanna Palmströms sammansatta texter i boken Äga rum, ett måste för dig som tappa engagemanget. Här finns starka berättelser om och av flera som inte ger upp!

Lyckliga slut av Susanna Alakaski kan jag erkänna att jag fått lägga åt sidan för ett tag, den är så stark att den drar ned mig snarare än motsatsen, även om man får veta att alla som berättar fick ”lyckliga slut”. Den här boken är som att se filmen Lilja 4-ever, den öppnar ens ögon och det går inte att värja sig för sorgen och tragiken som de här kvinnorna genomgått, och som kvinnor, flickor, tjejer genomgår varje dag. Här klarar varje person att ta sig ur våldsrelationer, ta sig fram i livet efter en våldtäkt osv, det är fantastiskt men långt ifrån självklart.











Ta betalt, återigen en bok av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. Den tar upp strukturer i klassrummet och på jobbet, vad vi har för rättigheter och hur man kan förändra situationen i sin skolan och på sin arbetsplats. En riktigt bra handbok!

För fler bra boktips;
http://www.feministbiblioteket.se/intro.htm

musik och animation

Äntligen har jag besökt Delicious Goldfinch och kom hem med St. Cristophers ”Lost at sea”, Felts ”Ignite the seven eannons” och givetvis Days ”Downhill”.

På kursen animerar jag film för tillfället, cutout (animation i papper) och leranimation.
Nästa vecka ska jag prova på studiofoto!

Jag känner att jag måste slå ett slag för en redan omtalad film ”The Pianist”, en omskakande skildring av en polsk pianists liv under andra världskriget. Han är jude och man får följa landets allt mer nazistiska utspel, först är man inte som jude välkommen i vissa affärer och barer, därefter blir parkerna förbjudet område osv. Det blir bara värre och värre.
En sorglig men sevärd film!

dokumentärer och spelfilmer

Jag har sett feministisk film på Tellus hela helgen. Blivit inspirerad och räknade ut att om jag köper en billig mobil så har jag råd med en videokamera för övriga presentpengar!

Filmerna utspelade sig i olika länder, det var mest dokumentärer, alla om kvinnor i sina liv, med sina egna problem som ofta ändå speglade samhällets brister. En dokumentär handlade om ett par latinamerikanska unga mödrar som inte fått göra abort eftersom det är olagligt och deras liv med barnen och pappor ovilliga att ta sitt ansvar.

Det fanns en spelfilm som fastnade också då den var kort och talande. Man fick se en kvinna bland män i ett sammanträdesrum, alla pratade ivrigt med varandra, hällde upp kaffe, bläddrade i papper. Kvinnan lyssnades inte på, hon frågade efter en penna, men någon annan tog den utan att höra henne, kannan kaffe gick förbi henne, hon fick först tag i den då den tömts på sitt innerhåll. Frustrationen ökar och snart rundar hon obemärkt bordet, för att klippa av något från varje man.
Slipsen. Hon vandrar ut på gatan, iväg, med slipsarna hängandes från handen, på torget går flera kvinnor och flera män, kvinnorna håller i avklippta slipsar, männen har avklippta slipsar utan att märka det.

sjuklig och nostalgisk

Jag är lite febrig, ligger och lyssnar på Brighter. Det är bra att vara sjuk ibland, då får man längta lite efter att göra vardagssyslor som man tror sig ha tröttnat på.

Förövrigt hittade jag de här på youtube och blir så glad av att titta, som en liten hyllning till Another sunny day;












Jag vet inte om jag har rätt, men lägg märke till den glasögonprydda unga mannen i nedre vänstra hörnet på Twigs spelning och hon i mitten, bredvid.

tjugo år

Min födelsedag lämnade mig med nya förmåner.

På morgonen åt jag fruktsallad på sängen. Fick i present pengar till en mobil och ett par vantar som dessvärre stoppar upp blodflödet mellan mina händer och armar.
Sen såg jag en pjäs ”I stand before you naked”, som skildrade kvinnor och flickor fast i sina svårigheter, sina roller.
Hon som satt och log hela tiden, skulle behaga, men aldrig blev sedd. Hon som slutat äta, isolerade sig, äcklades över sin egen kropp. Hon som blivit lämnad när hon blev gravid, som hör sitt ofödda barn klandra henne för att ingen pappa finns. Hon som var en fin flicka, omtyckt, som drömde mardrömmar om att bli bortval. Osv.
Det var starkt och mycket bra skådespeleri.

Därefter så åkte jag på glatt humör hem igen för att träffa min kärlek och baka godsaker.

På eftermiddagen hängde jag upp min nu kompletta samling The Smiths venyler på väggen, spelade och förlorade i schack, tittade på Brideshead Revisited samt fikade med min far som nu tillsist fått träffa Emanuel.

Dagen kan ses som en god konkurrant till den då jag fyllde 3 år.

dagarna blir till år

Nästintill längst fram stod jag när Nordpolen spelade på Debaser i lördags, jag försvarade min plats med stilla armbågar, istället för att som jag brukar vika undan. Ett gäng killar pressade sig mot mig, mot mina armbågar, för att hamna framför mig.
Den långe killen ska före. Ska fram. Har rätt till den plats som någon annan haft, någon som han förväntar sig ska vika undan med omedelbar verkan.
Likasom i tunnelbanevagnen när han breder ut benen över ett och ett halvt säte, och jag lägger benen i kors, gör mig liten och får plats på det halva säte som finns kvar, respekterar den lilla bit säte som är mig given. För det är vad som förväntas av mig.

det mina tankar snurrar kring

Feministkursen jag går om söndagskvällarna bidrar till nästan allt tänkande som finns i mitt huvud. Det sammansatta texthäftet är vad jag läser timmar till och från skolan. Skriften tränger sig in och genomsyrar alla och allt jag ser omkring mig, för så mycket har med könsroller och maktstrukturer att göra.

Jag var på föreläsningen om Pittstim, ett efterlängtat svar på Fittstim.
Otroligt intressant att höra författarna tala och ta upp ämnet att inte bara kvinnlighet är konstruerat av samhällets normer, utan även manlighet.

Under föreläsningen kunde jag bara tänka på när vi några dagar tidigare skulle spela in ett radioprogram att sända för klasskamraterna. Det var i Bålsta, i tatueringsstudion, i två stekar tvillingars råa skämtsamhet, i deras paniska letande efter manlighet.

Jag hade fått en fin vinkling på det programmet om jag jobbat ensam.
Men jag var dessvärre den enda som slutade andas, som insåg, ingen annan tog in vad som togs upp av bandspelaren.

De där två tvillingarna innefattade så mycket av den problematik pittstim föredraget tog upp.
Deras syn på kvinnor, syn på livet och framförallt syn på den våldtäkt som den ena tvillingen begick några år tidigare. En våldtäkt som de skämtade om, som i deras ögon var en rolig historia.

"haha, jag visste att hon var förälskad i min bror, jag gick in i hans tält där hon var och hade sex med henne. Hon trodde att jag var han hela tiden, hahahahahaahahaha"


Jag känner ett stort behov av att läsa maskulinitetsstudier. För att få svar på hur unga män kan bli sådär och varför tjejerna runt mig skrattade med.

Hon hade aldrig någon chans att säga nej, och när den andra brodern, han som hon tyckte mycket om kom in i tältet så var hon tvungen att fråga vem som var vem och vad som egentligen hänt.

Var fanns respekterade för henne och hennes vilja?

lura ögat

Igår var jag på "lura ögat"- utställningen på Nationalmuseum tillsammans med Helena, och några målningar var så briljant gjorda att man från en bits avstånd såg tavelduken som en stenskulptur.
Där fann jag även en ny favoritkonstnär i Ylva Ogland som har en otroligt gripande målning med på utställningen. Det är ingen idè att beskriva den, men det är bland det bästa jag sett.

det där med att växa upp tillsammans

tillbakablick

Eftersom jag inte skrivit om förra lördagen;

Twigs releasefest ägde rum i kingkongs lokaler, som kanske egentligen var en aning för små. Folk trängdes och inga platser fanns att sitta på.

Jag hade min färöiska vän från mediakursen med mig och hon lyckades göra ett uselt första intryck på min umgängesrätts..

De flesta spelningarna missade jag. Men såg Twig, nu är det kanske den femte eller sjätte gången? Hur som hälst levererade de och vi sjöng med.

Mitt bibliotekskort glömde jag dessvärre hemma, men det löste sig då Hugo var godhjärtad nog att ge mig en av sina fem(!) ”rädda boken” - pins.

hemsytt och tårta

En gång fyllde jag 3 år, det var min bästa födelsedag.

filmfinsmakares högborg

Cinemateket, osökt tänker jag på litteratur läraren från gymnasiet. Hur många gånger talade han inte gott om medlemskort och gamla klassiska filmer.

Nu är det tillsist dags att bli kulturell.

Den 4 oktober visas Ping-pongkingen där, men den såg jag redan igår, till smaken av pastarullar fyllda med Philadelphiaost och spenat. Ett recept som jag kommer använda igen.
Själva filmen var mycket originell, fotot avskalat färgmässigt, historien twistad och såpass tillspetsad mot slutet att det blev något sagoakt.

datorberoende

Efter att min facebook hysteri lagt sig så trodde jag inte att jag skulle hitta en ny Internet sida att besöka varje dag. Men då hade jag ännu inte hittat lastfm.
Helt klart min favorit nuförtiden, ett lättare redskap för att hitta bra musik, det är bara att leta bland grannar och vänner med liknande musiksmak, så kan man läsa om band/artister, titta på videor, ladda ned vissa låtar gratis osv.
Jag är såld. (Och borde bli sponsrad för att jag skriver det här).

Min sida; http://www.lastfm.se/user/vacationforever

Just nu lyssnar jag på Twig som pepp inför imorgon.

skärholmen

Jag har aldrig provat foto med svartvit film i analog kamera innan förra veckan.
Det finns en helt annan spänning i att inte kunna se vad man fotat direkt efter att kortet är taget. Jag utsåg Siri till mitt offer/ min modell och blev ovanligt nöjd med bilderna. Inatt drömde jag till och med att någon rik amerikan köpte en av dem för två miljoner kronor. (Kanske inte så realistiskt, men det var ändå en sån dröm man inte vill vakna ifrån).

Jag har också fått prova att framkalla i mörkerrum, som jag alltid velat kunna. Mina kursare verkade ganska roade de med, kanske framförallt av att se mitt nyvakna minspel då jag kom ut i ljuset efteråt.

en lyckad helg

När Pains of being pure at heart intog Debaser Slussens scen i fredags och lät gitarren mala genom låt efter låt så kunde jag, liksom många andra inte annat än att dansa frenetiskt.
(För mig undantaget de tillfällen då jag fotade för att föreviga ögonblicket).
Det var rätt, de var alldeles lagom coola och jag förstår Emanuel som köpte tröjan efteråt, även om jag själv nöjde mig med en gratis pin.

Under dagen därefter hade jag lite åldersnoja och undrade hur godhjärtade vakterna på Debaser Medis skulle vara tidigt en lördag kväll.
Jag slängde tillsist iväg ett meddelande om under 20 lista, även om jag når den gyllene åldern inom tre veckor.
Ingen plats fans men som tur var kom jag in, kanske var det den fånigt korta tiden som blidkade min vän vakten.
Guldkornet för kvällen givetvis The Embassy vars låtar de senaste åren spelats varma, tyvärr inte i skivform utan som filer på min dator. Spelningen var himmelsk och långt bättre än den på årets Popaganda (då ljudvolymen var alldeles för låg).
I övrigt spelade ett relativt nytt dj team, Martina och Evelina skivor i baren. De har tidigare spelat på Another Sunny Day (en måndagsklubb på Suger Bar).
Den tredje huvudattraktionen var ”Disco Danne”, som jag hört mycket om då han gjorde ett stort intryck på vissa under årets Way Out West. Jag hade gärna sett att han hade något lila på sig och inledde med repliken ”Jag heter Danne och ska spela lite disco för er!”..

Efter söndagens sömniga morgon avslutades helgen med att se Brideshead Revisited I Victoriabiografen på söder. Jag borde inte tala högt om att jag aldrig sett serien, men så är dessvärre fallet. Så jag stördes alltså inte av funderingar kring hur lik eller olik filmen är serien, ändå uppfattade jag hur man stundom rusade igenom händelseförlopp som jag gärna sett fler detaljer i.
Historien och filmen i sig var i övrigt fin och bra skildrad, jag hade lite svårt för syskonen Flytes far och hans kvinna. Men i övrigt tror jag att de stora krockarna kommer då jag ser serien.