*

Idag har kvinnor ofta en fot i varje läger, vi har tagit oss ut i arbetslivet, men kan inte lämna hemmet. Många kvinnor jobbar deltid och de flesta uppger som skäl att det är så mycket att göra i hemmet och med barnen, därför kan de inte satsa på en karriär.
Jag kan undra varför statistiken fortfarande visar en så ojämställd bild av hemmamiljön, som uppenbarligen blir en del av roten i ojämställdheten även på arbetsmarknaden (i och med att många kvinnor inte orkar jobba heltid).
Var är männen? Var finns männen som kräver sin plats i hemmet, sin föräldraledighet, sin varannan dag att hämta från dagis eller köra till barnens fritidsaktiviteter, eller diska? Var finns de uteslutande killgrupperna som diskuterar mansrollens ramar och svårigheter? Var finns han som sänker sin lön om inte den kvinnliga arbetskollegan får en högre och jämställd lön? Var finns han som jobbar halvtid för att kunna ta hand om barnen?

Vi kommer kanske inte så mycket längre om inte killar och män hoppar på tåget mot förändring, för det blir en så stor press på tjejerna och kvinnorna att ta allt ansvar för jämställdheten annars.