*

Jag fällde upp paraplyet mot vind och regn, en doft av sniglar och våta löv mötte mig när jag skyndade fram. Ett litet gäng framför mig hjälptes åt att bära på en kvinnlig Barbara docka, jag tänkte att det säkert rörde sig om ett konstprojekt. En av dem rökte frenetiskt och var hårdhänt med dockan. Jag följde hennes spår av läppstiftsfärgade fimpar. Det fick mig att minnas en vän som jag tappat kontakten med.